Dikter och Noveller

Romanen Styv kuling. Utgiven mars 2015

Utgiven på förlaget VULKAN

Romanen tar sin utgångspunkt i brytningstiden på 1960-talet. Den sociala ingenjörskonsten hade  satts i verket och livet på landet förändrades snabbt. Här befann sig Erik som nybliven student. Erik gav sig ut för att möta vuxenlivet, genom att gå till sjöss under en sommar. Det omoderna linjefartyget passade trots allt Erik rätt bra.

Hur kom boken till? Var det en färdig idé eller växte den fram under skrivprocessen?

Idén var att förmedla Eriks tankar om sin bakgrund, sin familj och sin framtid genom händelser och tillbakablickar under sjöresan från Göteborg – Chicago.

Vad får dig att vilja skriva? Vad inspirerar dig?

Ett sätt att bearbeta minnen för att bättre förstå livsresan utifrån sin egen utgångspunkt och samhällets ständiga förändring. Att i samband med skrivandet förmedla skärvor av en del kunskap som våra tidiga vetenskapsmän och äventyrare har förmedlat. Det är deras arv vi bygger på.

Hur reagerade din omgivning på ditt författarskap?

Omgivningen är mycket positiv och tar gärna del av resultaten.

Skriver du på något nytt nu?

Tomheten fyller jag nu i första hand genom att byta penna mot pensel. Till sommaren finns planer på en ny utställning i den by som jag lämnade för knappt 50 år sedan

Har du tips eller råd till andra som vill skriva en bok?

Min största utmaning har varit att få fram rytm och driv i boken via dialogerna. De redogörande delarna har jag så långt som möjligt försökt undvika

Varför ska man läsa din bok?

Här finns livslust, spänning, upplevelser och beskrivningar av situationer i en tid när TV var mycket modernt, telefonautomaterna slukade mynt och fotbollen var gjord av läder

Vad gör du när du inte skriver?

På min hemsida www.larsrejnus.se framgår det att motionsidrottande och ett aktivt deltagande i föreningslivet är något som passar mig bra.

Vilka vill du helst ska läsa din bok?

Både ung och gammal. De unga för att bättre förstå att teknikutvecklingen har inneburit mycket stora omställningar och de äldre kanske kan få drömma sig tillbaka till hur det såg ut när de var unga.

Novellen Vägen fram. Utgiven 2010.   

Här ett kort utdrag från inledningen.

Tåget står redan inne på stationen. Det svarta ångloket syns längst fram i det långa tågsättet. Mörk magisk rök stiger upp och skingras snabbt i den sköna sommarkvällen. Det har redan kommit rätt mycket folk som trängs på perrongen. Men ingen som han direkt känner igen. Lika bra det, tänker han. Nu gäller det bara att hitta den plats som finns angiven på biljetten. Den biljett som kom med posten från sjukhuset i Boden. Han har sin enkla packning i en ryggsäck och i den finns mat för minst ett dygns resa. Kofferten håller han hårt i sin vänstra hand. Han känner sig både något osäker och ängslig inför allt som ligger framför honom. Han lämnar hemmet och flickvännen i midsommartid för att kanske bli borta mer än ett år, endast för det krånglande knäet. Han stödjer på sitt vänstra ben och får ta i ordentligt för att få upp högerfoten på steget till vagnen. Det smärtar, men han förnimmer det knappt, när han spänd söker sig in i den första vagnen.

Andra trycker på och det pratas mycket runt omkring honom, men ingen säger något särskilt till honom. Kan det vara i den här vagnen? Ja, där är nog platsen – numret ser ut att stämma. Han blir lättad och kränger av sig ryggsäcken. Ställer ifrån sig kofferten som innehåller det allra viktigaste klädesplaggen. När han slår sig ned på den hårda bänken, vet han att det är starten på en lång och oviss resa.

─ Dra in benet, säger den välväxta mannen med höjd röst som tydligen hade sin plats längst in vid fönstret.

─ Mitt knä är opererat och spjälkat, svarar han ängsligt, så jag kan helt enkelt inte. Det syns faktiskt utanpå det högra byxbenet.

─ Det är inte gott att veta, svarade den grovhuggne mannen och sätter sig ned. Han drar upp en ganska tunn och välläst tidning ur sin ryggsäck. Vad heter du förresten?

─ Simon.

Simon sitter tyst och lägger snart märke till att det är Norrskensflamman han läser. Av vad han hört hemifrån så måste mannen vara en sådan där riktig ryssvän. Kanske är han en av de där som verkade för revolutionen för bara några år sedan, när bolsjevikerna tog makten i Ryssland efter det blodiga inbördeskriget. Här omkring var det samtidigt många som emigrerade till Amerika för ett bättre liv i fred och frihet.

Efter en stund har de flesta intagit sina platser på det södergående tåget.

Sommarljuset som flödar nästan hela dygnet har på en kort stund upphört och nu drar ett mycket häftigt regnväder in. Simon förnimmer att det på något sätt hör ihop med att han nu är på väg. I väster är himlen blåsvart. Ljuset mattas av och åskan mullrar medan regnet smattrar mot kupétaket. Perrongen har på en gång blivit till en mörk och kall yta, där ojämnheterna fylls upp av det grumlande vattnet. De som ännu inte stigit på tåget kommer springande, linkande och hukande med vattnet plaskande kring de tunna sommarskorna. Många har hastigt fått lämna sina anförvanter, utan att få säga de där sista viktiga orden. Så är det för Simon som nu lämnat Margareta och känner hur regnet liksom innesluter honom. Han får tid att vila i sin egen nedstämdhet.

Simon tänkte att det knä som var skadat kanske ändå inte var lika illa som om lungorna hade angripits. Grannen, två gårdar längre bort utefter byvägen, som var i samma ålder, hade nyligen kommit tillbaka från Sandträsk. Det stora sanatoriet som låg fyra mil nordväst om Boden invid malmbanan. Man hade punkterat eller som man sade kollapsat den ena lungan då den varit hårt angripen av tuberkulosen. Nu kunde han endast sköta sig och utföra lättare hantverksjobb. Han skulle försöka försörja sig på den lilla cykelverkstaden som han hade inrett i källaren.

Vagnen riste. Det dunkade några gånger från stötdämparna mellan vagnarna, och långsamt lämnade tågsättet stationen. Några garantier för att knäet skulle återfå sin fulla funktion fanns inte. Tankarna vandrade återigen till hemmet och till syskonen som ofta undrade varför de hade klarat sig. Hemma på gården hämtas korna in från betet. Det är tid för mjölkning, vilket betyder samma göromål ännu en dag. Samtidigt sitter Simon på den hårda träbänken med det knä som hela tiden ömmar. Han kan inte längre medverka eller påverka någonting. Här finns bara väntan och åter väntan. Var syskonen födda mycket starkare? Var det här ett syndastraff, som man sade, för det Simon gjort och inte gjort under uppväxtåren? Simon hade inte varit busigare än de andra syskonen, och han hade varken slagits särskilt mycket eller gjort en massa rackartyg. Det var storebror Elias som hade stått för den delen.

Tänk om det inte är som vi tror

Nu var det åter dags att fira Påsken i den svenska fjällvärlden. De båda familjerna åkte från var sitt håll och träffades planenligt på aftonen i Brantufjället. Stugan de hade hyrt rymde gott och väl de båda familjerna, som vid den här tidpunkten endast bestod av de två vuxna paren.

Det var tidig höst när de senast träffades. Visst hade de haft en del frågeställningar som fortfarande skavde en del, men dessa fick inte förmörka skidveckan. Här skulle de kunna vara ute i backarna och verkligen få den där vinterkänslan, som de hade saknat under flera år. Att på kvällen få återvända till stugan, varma, trötta och riktigt sugna på vällagad husmanskost. Att sedan få sträcka ut sig på en soffa eller i en skön fåtölj, och kanske till och med kunna ta en liten tupplur efter middagen.
− Daniel, kan du hjälpa mig att packa upp och göra i ordning en del innan vi börjar med maten? sade Kerstin, som ofta och gärna tog hjälp av sin något äldre make.
Sofia kom samtidigt in med en tung kasse med allehanda godsaker.
− Varför måste vi starta med matförberedelserna på en gång?  Nu är det väl äntligen dags för en drink med en del snacks, så att vi kan känna att vi har en fin vintervecka framför oss. Vi behöver inte stressa, eller vad säger ni? Ni vet ju att min Jörgen brukar tala sig varm för att få sätta sig ner och bara vara en stund.
− Utmärkt, sade Jörgen, jag har med en dryck från min resa till Prag förra veckan. Becherovka, plommonbrännvinet. Det har legat kallt till i bilen och behöver inte spädas, så det kan väl bli en bra början.

De bar in allt som de hade stuvat i bilarna, stampade av sig snön, hängde upp kläderna i den väl tilltagna hallen. Glasögonen immade då det redan hade kylt av ordentligt, när både Jörgen och Kerstin kom in i värmen. Mörkret omslöt dem, och med stadens puls i ryggen bekantade de sig omedelbart med utrymmen och bekvämligheter i den rätt nybyggda fjällstugan. Här fanns alla vanliga bekvämligheter och dessutom en rymlig bastu, torkskåp, skotork och jacuzzi. Rum med generösa ytor och högt i tak. Ett källarplan för preparering av skidor och lagring av spadar och kälkar.
− Jörgen, det är verkligen roligt att du bjuder oss på nya smaker, men den här drycken är nästan för grym, sade Daniel sedan han tömt sin första ranson.
− Jag har varit i Prag ett flertal gånger nu.

…….